This is me, thats it
Känne mig så nedstämd, tankarna flyger omkring o jag är extra känslig idag.
Att det ska ta sån tid att bygga upp ett självförtroende :S
Jag vill bara dränka mina känslor men det är helt fel väg att gå, det klias i fingrarna som aldrig förr.
Var så länge sn man gjorde ett bryt, tog en bil eller så o idag är jag tacksam över att inte vara i härnösand för hade nog haft väldigt svårt att låta bli o göra något för att få tag på pengar.
Hatar att man är så beroende av pengar!
Jag är trött på att ha så mkt krav, trött på att jag hela tiden måste bevisa något.
Kan jag inte bara få bli accepterad för vem jag är av er?
( Inte ni som läser eller vännerna handlar om andra jag vill bli accepterad av o tänker inte nämna av vilka )
Jag vill bara fly från Hola, springa bort någonstans springa allt jag har tills jag stuper.
Vill inte vara här, men kan inte lämna det heller.
Trodde jag skulle få plugga då jag kom hit HELL NOOOO!
Sitter mest bara rakt upp o ned o gör ingenting, är så trött på detta.
Så trött på rektorn o läraren med!
Hur kan ni bete er så här?!
Ska det vara så jävla svårt att få en ursäkt?
Kan inte släppa det, kan inte heller släppa attityden en person i klassen har, vaför se ned på folk som du gör?, Med den attityd du har så kommer du aldrig kunna jobba på ett behandlingshem!
O du säger att du känner mig sen tidigare är ju ännu mer skrattretande!
HALLÅ!?!, vi har ALDRIG någonsin pratat med varafandra tidigare mer än att sagt hej om vi varit på samma ställe som hänt EN gång.
Shiiet trodde du hade förändrad dig o vuxit på dig lite men uppenbarligen hade jag väldigt fel.
O gå till läraren med en omtanke om ett RYKTE, hahah om du hade haft en omtanke hade du gått till mig på en gång o frågat.
Eller just det ja, du litade ju på ryktet eftersom det kom från en person du kännt i två veckor o litade på till hundra procent...
Suck suck o suck, ingen bra dag, tänker för mkt.
Och min älskade minsta lillasyster, vad ska jag göra för att du ska förstå?
Så mkt jag vill säga dig som jag inte kan, så mkt jag vill göra för dig som jag inte kan då jag bor här.
Det gör så jävla ont allting, sanningen gör ont, smärtan hugger i hela mig.
Vill bara vika mig o gråta ut, vill ha någon som älskar mig här nu.
Jag värkar ofta så säker på allt men sanningen är att jag är urfeg, jätte liten inom mig o jätte rädd.
Tvivlar på mig själv men tack vare min enorma tjurighet så vägrar jag ge upp.
Näää måste iväg på lektion, suck...
Här är två bilder från dagens tidigare lektion :)
Utomhuspedagogiken liksom ;)
Over and out!
lilla gumman :(
Jag frågade precis micke om du kmr hem i helgen, hade du inte gjort de hade han fått låna pengar av mig så han kunde åka upp till dig och kramas :)
HEEEJ, förresten :D hehe
ILOVEU!
Jag har inte en enda gång sen vi började tittat snett på dig, eller snackat skit så som du verkar göra om mig.
Du får tydligen för dig saker. Jag har aldrig sagt att vi känt varandra, för jag har aldrig ens velat känna dig. Det enda jag sagt till du vet den där kurden, är att du en gång gjorde bort dig duktigt när du fuckade up det i mitt liv. Men det är också den enda gången jag pratat med dig.
Jag har inte gjort något fel som gick till läraren med den info jag fick och bara gjorde det som krävdes av mig som blivande beh ass. Jag tror än idag att det kurden sa är sanning och att det är nån annan här som ljuger - but who cares.
