offloffsson

Tankarna bara flyger omkring mig, vet varken in eller ut.
Så mkt man upptäcker om sig själv då man jobbar med sig själv varje dag.
Både bra, dåliga o jobbiga saker.
Tillbaks på rutan ett i livet o jag vill snabbt hamna på ruta tio :P
Jag har alltid varit den som söker genvägar o har faktiskt alltid lyckats hitta genvägar i livet.
Men alla dessa genvägar som jag trott vare genvägar visar sig i dagsläget bara varit en massa omvägar i livet.
Allt känns så hopplös, alla säger att jag är stark o att jag fixar detta bara jag hittar min inre motivation.
Men är det verkligen så, har ni inte vänt på det o tänkt att det kanske är så att jag egentligen är jätte svag o inte alls klarar detta..?
Ja det är väldigt negativt tänkand från min sida :P
Men jag känner mig verkligen jätte nere, har gjort det hela dagen.
Vill gråta ut totalt till någon o bara få ur mig alla dessa tankar som ständigt varje dag flyger genom mig.
Men klarar inte det, är för feg.
För rädd för att våga ringa, våga prata o våga visa de känslorna till någon.
Har alltid gråtit o visat mina inre känslor då jag varit full eller påtänd.
Men är det en känsla jag är jävligt duktig på att visa så är det ilska :P
Blir väldigt lätt irreterad o då jag är det så går det ut över precis alla och det är n¨got som jag måste kämpa vidare med för att förändra.
Jag är livrädd för att tänka tanken att jag faktiskt ALDRIG mera i hela mitt liv kan ta en holk igen.
För andra är det en självklarhet att inte ta en drog.
Men för mig som är beroende är det inte så lätt.
Att vara beroende tynger mig som fan.
Fick svart på vitt veta att jag var beroende för tre veckor sedan o jag blev fly förbannad.
Jag vägrade tro på de.
Det var riktigt jobbigt faktiskt.
Vill fortfarande inte tro på att jag är de, men har tagit in de o förstått att jag är det.
Jag vill vara normal, vill inte vara beroende o kriminell.

Jag är både drog beroende o beroende av kriminalitet, shit bara att skriva ned det tar imot.
Låter så illa liksom att vara både och.
Men stora problem med kriminaliteten har jag vetat att jag haft sen jag bodde på korpberget.
O det var samma sak där, skällde ut personalen o blev jätte arg då d försökte få mig att förstå att jag var kriminell o behövde hjälp för min kriminalitet.
Jag vill inte ha dessa två "sjukdomar".
Folk som inte är kriminell eller drogberoende ska vara så jävla tacksamma.
Jag vill kunna gå ut på en promenad som en normal människa men kan inte de :/
En vanlig människa går ut o går o ser allt folk runt om kring sig, de fina husen, ja  ni fatta poängen ;)
När jag går ut igår går mina tankemönster igång på en gång, mina ögon söker auotomatisk efter lätta byten.
Det jag ser då jag är ute o tar en promenad är vars larmen sitter på husen, vilka bilar som är lätt att sno, vad som finns inne i husen att ta osv osv osv...
Det är skitjobbigt för jag kollar efter allt av ren auotomani.
Det händer undermedvetande så jag får tvinga bort mina tankar o försöka se allt annat som en vanlig person gör.
A min vardag är ett stort krig med mig själv.
Vill ha kontroll över mitt liv, vill ha något att kliva upp för på morgonen, vill ha svar på alla mina frågor, vill ha en trygghet i mig själv, vill veta vem jag egentligen är, ja mycket man vill här i livet :P
Jag ger upp för lätt o det är så jävla störande hos mig.
Lilla minsta motgång så faller min värld o jag ger upp.
Så mycket jag måste ändra på, så mkt ja måste jobba med, men är jag redo?
Nu har jag totat tappat bort mig i vad jag skrev om för jag blev störd så lägger ned detta :P